Arbogas historia och kulturhistoriska byggnader

Vid Ladbron skeppades järnet från Bergslagen ut, med destination Stockholm. Här lossades allehanda varor, vilka kom med returskeppen. Under medeltiden, 1500- och 1600-talen var järnet Arbogas viktigaste handelsvara, men med Hjälmare kanals tillkomst förlorade staden sin betydelse som hamnstad.

Kungsgården tillhörde ursprungligen Gustav Vasas kungsgård. Den nuvarande byggnaden uppfördes på 1650-talet av borgmästare Henrik Barckhusen.

Under Karl XII:s sista färd till Stockholm, efter skottet i Norge1718, stod kungens kista på lit de parade i ett rum i Kungsgården. Katafalken som användes finns på Arboga museum.

Kungsgården ligger utefter Kapellgatan vid Kapellbron (Gamla bron) och Ladbron kantar Arbogaån vid samma ställe.

Många möten hölls i Arboga under medeltiden och åtskilliga viktiga män gästade staden. Däribland Engelbrekt Engelbrektsson som på ett möte år 1435 valdes till rikshövitsman.

Han hade tidigare lett dalkarlarna till uppror mot unionskungen Erik av Pommern. Mötet samlade biskopar, prelater, riddare, svenner och köpstadsmän från hela landet för att smida planer mot kungen. Detta har kommit att kallas Arboga möte och brukar ses som Sveriges första riksdag.

Engelbrektsstatyn av Carl Eld sattes upp utanför Heliga Trefaldighetskyrkan vid riksdagens 500-årsjubileum år 1935.

Den berömde stortjuven Lars Molin härjade i trakterna runt Arboga under slutet av 1700-talet och början på nästa århundrade. Han blev infångad år 1812. Hans speciella sätt att lura till sig rikedomar var att klä ut sig till kvinna, och lura män omkring sig. Han ska ha varit riktigt vacker som kvinna.

Lasse-Maja utövade sina bravader i både i Arboga och i andra delar av landet. När han blev fängslad fördes han till Carlstens fästning i Marstrand, och avtjänade 25 år innan han blev benådad. Han återvände då till Arboga där han tillbringade sina sista år.

Lasse-Maja ligger begravd någonstans i kyrkparken utanför Heliga Trefaldighetskyrkan. Idag ihågkommen med en minnessten. Kanske blickar han mot sin broder Anders gamla gästgiveri, där hans skatt ska vara nergrävd, enligt sägnen.

Arboga räknas till en av Sveriges vackraste trästäder, och går man Västerlånggatan fram med kullerstenar och trähus, är det inte svårt att förstå varför. Västerlånggatan är en av Sveriges äldsta gator och sägs vara den som beskrivs i ordspråket "gammal som gatan".

Den kantas av kulturmärkta ågårdar med trä och stenbebyggelse, och små vattengränder som förr både skulle ge folket tillgång till ån och förhindra bränder.

Inne på gården Västerlånggatan 1 finns det man kallar Arbogas bykista. Den ligger under marken och var en gång stadens "fängelse".

Det finns många historier om den hemska kistan. Bland annat försökte den siste som satt där, Lars Sterke, tända eld på fängelset inifrån. Lars Sterke blev senare dömd till döden och halshöggs år 1624.

Under speciella stadsvandringar eller guidningar öppnas bykistan för allmänheten.

Köpmannen Anders Öhrström uppförde 1846 ett påkostat stenhus åt sig och sin familj. Öhrströms gård, som ligger på Nygatan 37, är nu varsamt renoverat och Arboga har fått ett hus med vackra och välbevarade rumsmiljöer i senempire. Här är nämligen Arbogas stadsmuseum inrymt.

Museet har ett stort fotoarkiv, arkiv, bibliotek och moderna lokaler för tillfälliga utställningar. I museet visas också dess fina silver, tenn och alrotssamlingar, gjorda av berömda arbogamästare.

Arboga museum ligger på Nygatan 37.

Assessor Olof Ahllöf lät bygga huset 1738, arkitekt var Nicodemus Tessin, den yngre. Senare var kung Karl XIV ofta gäst i huset vid sina resor till Norge.

På 1870-talet byggdes fastigheten om till restaurang och trädgården förvandlades till Ahllöfsparken. Stadskällarens inre har genomgått flera renoveringar, den senaste år 2006.

Stadskällaren ligger utefter Nygatan.

Vid den gamla genomfartsleden ligger Sankta Karins kapell. På norra väggen finns en nisch där en helgonbild var placerad under den katolska tiden. Där stannade de vägfarande en stund, bad om lycka och välgång på den fortsatta färden.

Sankta Karins kapell ligger i Ahllöfsparken.

Byggnaden har medeltida källare, valv och en ingång till en så kallad munkgång. Ryktet säger att munkarna från klostret hade gångar under staden där de bedrev olika hemliga sysselsättningar.

Gångarna är inte arkeologiskt undersökta, men håller fantasin i gång hos arbogaborna. I huset bodde på 1600 och 1700-talen flera borgmästare bland annat Robert Petre, som var så rik att han år 1680 betalade 145 gånger mer i skatt än andra borgare i staden. Petre gästades ofta av Karl XI när han var på björnjakt i trakten.

Mannerstråhleska huset ligger utefter Nygatan.

Denna gård omnämns som Feltens gård, då greve Per Brahe den yngre blev ägare. Efter den stora branden på söder 1650 användes den ödelagda tomten som kålgård. På 1700-talet byggdes gården åter upp och bestod då av nio hus.

En färgerirörelse kom från 1751 och 150 år framåt att dominera verksamheten. Den siste färgaren hette Carl Wilhelm Crug och har givit gården dess nuvarande namn.

Crugska gården ligger utefter Storgatan.

Rappshuset är byggt med ett fristående pelarsystem i betong med betonggolv och ytterväggar av massivtegel i tre våningar.

Enligt uppgift byggdes huset 1910 med syfte att härbärgera en snickerifabrik, för i första hand möbler. Arboga har haft tradition av tillverkning av fällbara så kallade ”rosenbord”. Verksamheten gick i konkurs efter cirka 10 år och 1922 övertogs och ändrades den till konfektionsfabrik.

Stor arbetsplats

En av de mer kända fabrikörerna blev Albin Rapp, som med sitt varumärke Rappson blev vida känd även utomlands och produktnamnet lever fortfarande (byxor och skjortor).

Byggnaden var uppdelad så att varulager och material förvarades högst upp där även tillskärning skedde.

Materialet släpptes så ner i schakt för vidare hantering. En särskild enhet fanns för strykning/pressning. Sömnaden skedde i en stor öppen hall med cirka 40 pelare. Som mest arbetade här cirka 150 kvinnor. Den stora produkten var trenchcoaten.

Konstnärlig utsmyckning

1947 lät Albin Rapp, den då mycket omtalade konstnären Allan Ebeling från Torshälla dekorera trapphallen med tre stora reliefer samt varumärket med den kända ”Rappson ulven” i järnräcket.

Fabriken nåddes så småningom av textilkrisen och efter en del omkonstruktioner gick det inte längre, året var 1969-70.

Källa: Anders Jägbring